Skriv ut dokument  | Stäng

Lokaliserad prostatacancer

Behandling av prostatacancer styrs till stor del av hur utbredd sjukdomen är och om den ger upphov till symtom eller inte. I de fall sjukdomen spridit sig till organ utanför prostatakörteln finns det för närvarande ingen botande behandling, men olika former av hormonell behandling har då vanligtvis en mycket god tumörhämmande och symtomlindrande effekt.

Om tumören är lokaliserad, vilket innebär att den inte spridit sig utanför prostatakörteln eller till andra organ, kan behandling oftast ge varaktig bot. Lokaliserade tumörer växer i allmänhet mycket långsamt, och även utan behandling går det ofta många år innan de blivit så stora att de ger symtom. Den mikroskopiska undersökningen av de vävnadsprov som togs då diagnosen ställdes ger vägledning om vilken tillväxttakt man kan förvänta sig i det enskilda fallet.

Att avvakta med behandling
Män med lokaliserad prostatacancer förblir ofta besvärsfria i många år. För äldre män är risken att avlida i sjukdomen liten; många förblir besvärsfria hela livet. Man brukar därför i dessa fall avvakta med behandling och endast följa förloppet med regelbundna kontroller. De vanligaste symtomen vid tillväxande prostatacancer är vattenkastningsbesvär och smärtor i rygg eller bäcken. Om symtom uppstår kan de effektivt åtgärdas och sjukdomen bromsas med olika former av hormonell behandling.

Hos yngre män är däremot risken större att även en långsamt växande tumör ska utveckla sig till en allvarlig sjukdom. De rekommenderas därför behandling som kan ge varaktig sjukdomsfrihet: antingen operation eller strålbehandling. Dessa behandlingar ger i flertalet fall likvärdiga chanser till bestående bot, och patientens eget önskemål väger därför tungt.

Operation: total prostatektomi
Vid operationen (s k total eller radikal prostatektomi) opereras hela prostatakörteln ut och urinröret sys fast direkt mot urinblåsan. Operationssåret löper från naveln ner till blygdbenet. Sjukhusvistelsen brukar vara knappt en vecka. I bl a Malmö har man sedan några år gjort denna operation med titthålsteknik, men om denna metod är bättre eller sämre än standardoperationen är ännu osäkert. För att den nya förbindelsen mellan urinrör och blåsa ska läka låter man en kateter ligga kvar i urinröret några veckor efter operationen. Sjukskrivningstiden brukar vara 6-10 veckor beroende på vilket arbete man har. Efter att katetern i urinröret tagits bort blir det ett visst urinläckage som minskar under några veckors tid medan man tränar upp sin bäckenmuskulatur. En del män forsätter att läcka några droppar vid ansträngning, men kvarstående besvärande urinläckage är ovanligt. De nerver som styr erektionen (förmågan att få stånd) skadas lätt varför risken att förlora erektionsförmågan är stor. Det finns olika former av behandling för de män som förlorat erektionsförmågan och många av dem kan återuppta samlivet igen. Ibland visar den mikroskpiska undersökningen av den bortopererade prostatakörteln att det finns risk för att all cancer inte är borttagen. Kompletterande strålbehandling kan då vara aktuellt.

Strålbehandling
Strålbehandling ges vid de onkologiska klinikerna i Lund, Malmö och Växjö. Vanligen ges behandlingen med upprepade små doser på vardagarna under två månader. Varje enskild behandling tar omkring 15 minuter och är helt smärtfri. Om man bor nära behandlingsorten kan man bo hemma under behandlingen. Bor man längre bort finns möjlighet att vistas på patienthotell. Under behandlingens gång besväras ungefär hälften av patienterna av täta trängningar till vattenkastning och avföring. Mot slutet av behandlingen upplever några en övergående trötthet. Omkring hälften förlorar erektionsförmågan efter strålbehandlingen, men möjligheter till behandling finns. Ibland kvarstår lätta eller måttliga besvär från ändtarmen under många år, men allvarliga biverkningar är sällsynta.

Strålbehandling kan även ges i form av radioaktiva isotoper som förs direkt in i prostatakörteln, så kallad brachyterapi. För vissa patienter med små tumörer kan sådan behandling vara ett alternativ. Denna behandling ges endast vid ett tillfälle och utförs i narkos eller ryggbedövning. De radioaktiva inläggen lämnas kvar i prostatakörteln och fortsätter att där avge strålning under en kortare tid. Det är vanligt med täta urinträngningar under någon månads tid efter behandlingen.

Analys av lymfkörtlar.
Om sjukdomen spridit sig till lymfkörtlarna i närheten av prostatakörteln finns idag ingen behandling som kan bota sjukdomen. I de fall det finns betydande risk för spridning till lymfkörtlar inleds en total prostatektomi i allmänhet med provtagning från dessa lymfkörtlar för mikroskopisk analys. Inför strålbehandling görs motsvarande ingrepp som en separat operation. För många patienter bedöms dock risken för spridning vara så liten att man avstår från att analysera lymfkörtlarna. Om spridning till lymfkörtlar konstateras avstår man från att operera eller stråla bort prostatatumören. Patienten erbjuds då istället hormonell behandling.

Uppföljning
Flertalet patienter som genomgått total prostatektomi eller strålbehandling förblir sjukdomsfria livet ut. Hos en del patienter kan dock sjukdomen återkomma. Därför kontrolleras blodprovet PSA årligen i 10 år.. Vid ett eventuellt återfall är hormonell behandling effektiv, men inte alltid nödvändig. I vissa fall kan det bli aktuellt med kompletterande strålbehandling vid återfall efter total prostatektomi; däremot är operation inte aktuell efter strålbehandling.

Sammanfattning
Lokaliserad prostatacancer har oftast ett långsamt förlopp och man måste därför väga in patientens ålder och övriga sjukdomar vid beslut om vilken behandling som kan rekommenderas i ett enskilt fall. Även tumörens lokala utbredning och dess mikroskopiska utseende ger vägledning vid val av behandling. Både operation och strålbehandling är relativt omfattande åtgärder och båda medför risk för bestående bieffekter som kan minska livskvaliteten. Många äldre män med en lokaliserad prostatacancer märker aldrig av sin sjukdom. Det är därför lämpligt att avvakta i dessa fall och ge hormonell behandling om symtom uppstår. För yngre män med lång förväntad kvarvarande livstid är risken stor att sjukdomen på sikt ska ta en allvarlig vänding, varför dessa rekommenderas behandling som kan bota sjukdomen. Ofta finns det mer än en behandlingsmöjlighet. Val av behandling sker efter diskussion mellan patient och ansvarig läkare. Om man som patient tycker att detta är en svår situation, kan det vara klokt att utnyttja rätten till att få en bedömning av ytterligare en läkare, eventuellt vid ett annat sjukhus. Det finns flera patientföreningar i södra Sverige för män med prostatacancer. Dessa kan erbjuda stöd och möjlighet att diskutera sin situation med andra män som varit i en liknande situation. Vid urologmottagningarna kan man ge besked om adress och kontaktpersoner.

Sydsvenska prostatacancergruppen, februari 2003